Nu ni. Ska jag berätta för er om en av de bästa veckorna på länge. Är så glad för så mycket. I detta nu sitter jag på… hmm ett fordon som transporterar mig från Göteborg till Stockholm. Man kan säga som så, att den ursprungliga planen var att flyga i morse, men av någon anledning åkte flyget utan mig. Rätt oschysst, men så kan det gå. Ok, det var jag som missade det och blev tvungen att ta BUSS I SJU TIMMAR, men men. Vad gör man inte. Ok. Här kommer anledningarna till varför allt är bra.

Men först, en bild på svett. Niello som har låten ”Svett” vill ju se det, så här får han:

Dock inte svett efter dans, utan efter löpning. Har hört att man svettas mycket om man är antingen o-tränad, eller ganska vältränad. Skulle våga påstå att jag är rätt vältränad även om det kanske inte syns, så hoppas att teorin om att svetten beror på god fysik stämmer?

Första gladanledningen:

Våren 2013 uteblev ju, men det är ok, för sommaren gjorde ett tidigt intåg och jag upptäckte i början av veckan att min dator har så stark skärm att man kan sitta utomhus och jobba! Tre dagar den här veckan har mitt kontor varit på en filt vid vattnet. Den ni!

Andra gladanledningen:

Jag har, halvt på skämt, men mest på allvar, gått runt och ångestvrålat ibland. Då har jag skrikit ”NÄR SKA JAG FÅ ETT GENIDRAG FÖR HUR JAG SKA JOBBA MEST EFFEKTIVT OCH SMARTAST MED WOFO??! GE DET TILL MIG, GUD!” Det har verkligen varit något jag har tänkt på en hel del, för det är ingen lätt sak att komma fram till. Men det har liksom aldrig kommit. Men så i tisdags, kort efter att bilden ovan togs, så kom det till mig! Som en blixt från klar himmel. Allt blev så tydligt, allt blev så bra, och jag vet precis hur jag ska jobba nu. Hoppas bara mina partners tycker att det är lika bra som jag… (*hint om att svara på mitt mejl, Per*)

Dagen efter satte jag mig ner och skrev en formel med SEX VARIABLER, för hur framtiden kommer se ut, och det var en jäkla toppenformel, om man får säga det själv. Och det får man väl när man är majoritetsägare i bolaget formeln är skriven för.

Tredje gladanledningen:

Nya hemsidan. Är ingen designnörd men jag ryser nästan av välbehag när jag ser hur fin den är. Snart får ni också se! Skulle tippa på att detta är mitt näst sista söndagsbrev. R.I.P

Fjärde gladanledningen, och nästan den viktigaste:

Haft en så MAGISK helg i Göteborg. Har varit ruggigt opeppad på att besöka Göteborg sen jag flyttade därifrån i början av året, men så kände jag en för stor saknad av de kompisar jag skaffat mig där och bestämde mig för att hälsa på i helgen. Och herremingud vad kul det har varit. Kan inte beskriva? Har sovit alldeles, alldeles för lite, men är pigg och glad p.g.a. energi från helgen. Åååhhhiiiooo. Jaja, inte kul för någon annan att läsa om kanske, men för mig är det stort att jag trivdes så bra med att vara i Göteborg och hade så himla himla himla himla KUUUL.

Jag, med ny ljus hårfärg (femte gladanledningen som även har varit gladanledning för några av mina vänner, eftersom det var väldigt gult till en början och de tyckte att det var kul) och Ika och Siri. Skratt, skratt, skratt, kan man säga.

Vet inte om ni vet, men jag är borgmästare i en liten stadsdel nere i Götet.

Besökte Liseberg för Balder- och Atmosfearåk och där posade jag tillsammans med några vitsippor.

Även Yaki-Da, Lounge(s) och Peacock hanns med och där posade jag också, här tillsammans med Siri. Ibland grubblar jag över varför så många, kanske främst tjejer, är så noga med att bara ha snygga bilder på sig själva tillgängliga för allmänheten. Man är väl hellre snygg IRL och ful på bild, än att vara svinsnygg på bild och sen vara en besvikelse i verkligheten? Något att tänka på, känner jag.

Sjätte gladanledningen:

Amen hallå spana in detta: http://www.wofoagency.com/aktuella-jobb-2/testa-tv-spel-i-malaga/

Lyckats fixa jobb som TV-spelstestare nere i Málaga i två månader. En dröm, tycker jag. SÖK! Fast det är väldigt brådskande, så skynda, skynda och skynda.

Sjunde gladanledningen:

Att söndagsbrevet är färdigskrivet och jag ska få vila lite och sen jobba vidare med mina storslagna planer och formler.

HAJJJJ!

God eftermiddag! Allt bra? Jag sitter i solen och skriver detta, som ni ser.

Hemma hos mina föräldrar för att jobba och bli bjuden på middag. Först var dealen att det skulle bli köttgryta till middag. Jag HATAR köttgryta. Om det inte är typ en chili. Men sådana där äckliga, simmiga, beuf bourginon-liknande saker är det värsta jag vet. Så när pappa sa att det var det som det skulle serveras gnällde jag som ett barn och sa ”JAG HATAR KÖTTGRYTA, KAN VI INTE GRILLA HAMBURGARE ISTÄLLET.” Försökte även få honom att ändra sig genom att säga ”Då kommer jag inte.” Eller: ”Jag äter något annat gott innan vi ses sen tittar jag bara på när ni äter.” Men den gubben gick inte, utan allt han sa var ”skärp dig.” Men! Dra på trissor, det lönade sig att bete sig barnsligt. En halvtimme senare ringde han och sa ”okejrå, vi grillar hamburgare om du fixar tillbehör.” HA!

Egentligen är ju jag vegetarian, eller försöker äta mest vegetarisk. På helgerna äter jag ibland kött om det bjuds och jag är sugen. Igår var jag lite sugen på chark och ostbricka. Köpte tio skivor tryffelsalami och lika många skivor vildsvinssalami. Totalt blev det 8 respektive 12 gram och kostade fem kronor styck. Bästa kunden för dagen i affären. Inte.

Veckan i övrigt? Jo tackar som frågar! *Hör röster* *Skoja*

Den har varit bra. Jobb och träning mest. Och lite slappande på valborg.

Var på dåligt humör så orkade inte vara i Stockholm och med vänner, utan stack till mamma på landet. Min bror, 15 år, har nu blivit så stor att han kan lyfta mig. Känns… Galet.

Jag har gått och burit på ett vykort i min dataväska som jag aldrig skickat till någon. I torsdags fick jag feeling och ba ”Jag vill skicka vykort till någon oväntad!” Så jag skickade det här, till en person som jag inte hörts med på flera veckor/månader. Han har dock inte svarat, den fräckisen? Men det är väl ett kul koncept att anamma: Det randoma vykortet. Här får ni en hashtag också #detrandomavykortet

Ni som hänger på internet och läser bloggar kan väl omöjligt ha missat den trendiga och hälsosamma bananpannkakan, gjorde på bara banan och ägg och lite mjölk? Prövade det i veckan. SJUKT GOTT. SJUUUUKT GOTT! Nästan bättre än vanliga pannkisar, tycker jag. Så det får bli veckans tips. Mixa två ägg, 1-2 bananer och en skvätt mjölk och stek i smör. Måste vara låg värme och steka länge på ena sidan, så den blir sammansatt. Som sagt: SJUKT GOTT.

I fredags stack jag till Uppsala för att se ett spex som min bästa vän hade regisserat. Måste erkänna att jag var ganska opeppad på att dra till Uppsala en solig fredagseftermiddag. Men alltså. Det var så bra att jag inte kan beskriva. Så otroligt imponerad av alla inblandade. Rös nästan, av lycka och stolthet över deras prestation.

Och WoFo då? Jo tackar som frågar igen. Går sakta men säkert framåt men vet ej vad jag ska och kan skriva ut här. Ska spendera en månad i Benalmadena, Spanien, i sommar och jobba där. Har en lägenhet som är öppet för besök mellan den 26 juni fram till 7e juli, typ. Kompisar som känner mig, hör av er om ni vill hälsa på!

Och med de orden tackar jag för er tid och uppmärksamhet och önskar er en fortsatt trevlig söndag.

Tjaba!

Det är söndag. Ni vet vad som gäller.

Oliwia gör praktik hos mig och här ”leker vi kontor”. Nä vi leker inte alls, det var full fart på oss, men vår kompis Tomas tyckte det var kul att retas och hävda att vi lekte.

Rätt mycket har hänt den här veckan. Längtar ihjäl mig till lanseringen av den nya hemsidan. Den är sååå fin! Har verkligen fått känna på hur det är att vara chef med många beslut. Förstår att inte alla vill driva företag. Jag vill det verkligen. Men tryggheten i att vara fast anställd är inte att förakta. Även om jag aldrig upplevt det själv så inser jag att det är sjuk skillnad på frilans/egen och vanlig anställd. (Nä, har aldrig varit fast anställd. Har bara varit projektanställd, timanställd och fakturerande.)

I onsdags var jag på ett event för ett sminkmärke som heter Youngblood. Det var intressant. Ska jag berätta för er hur det är att vara tjej, om man ska ta hand om sin hud i ansiktet enligt konstens alla regler?

Ok. Först ska man rengöra med ansiktsgel. Inte vanlig tvål, det är för uttorkande. Sen ska man använda toner/ansiktsvatten. Sen ska man – om man har fet s.k. t-zon – använda en produkt för att minska fetman där. Sen ska man ta ett serum innan ansiktskrämen. Sen ska man ta vanlig ansiktskräm. Obs! Olika beroende på om man gör det på dagen eller natten. Är det på dagen bör man använda dagkräm, på natten nattkräm. Fattarniväl. Vill man ha en bra bas för sitt smink bör man använda sig av en primer, som gör att sminket sitter bättre. Innan något färgat smink har kommit på ansiktet är vi alltså redan uppe i 1,2,3,4,5,6, HELA SEX PRODUKTER. Sen ”ska” man ha foundation. På det lite concealer för att bättre täcka vissa ”problematiska” områden. Har man fet hy bör man även ha puder för att matta ner ansiktet. Nu är vi uppe i sex plus tre produkter, och fortfarande ser ansiktet i princip osminkat ut. Den produkt som jag tror att de flesta relaterar till smink, d.v.s. mascaran, är tiotalet produkter bort. HELT SJUKT. Just det! Jag glömde att nämna ögonkrämen där som en del i basen. Det sjuka är ju att inte F-N skulle jag kunna säga till min kompis ”åh vad fin du är idag, man märker verkligen att du arbetat in serumet och ögonkrämen på ett bra sätt”. Det enda det handlar om är ju det ökade självförtroende man får genom en inbillat (?) mer spänstig hy. Vet inte om produkterna funkar? Kanske är det faktiskt så att det ger resultat att smeta på dessa 15 produkter varje morgon. Jag märkte faktiskt en otrolig skillnad på min hy när jag började använda serum och verkligen var noga med rengöring och återfuktning. Men att samma uppgradering skulle ske om jag använder ytterligare fyra produkter har jag svårt att tro. Eller?

Oavsett så är det fascinerande med allt som finns.

I onsdags morse var Frukostklubben jag är med i på äventyr, vi testade Mastercards nya upplevelsebuss Priceless. Det var coolt! Men jag var upprörd för jag hade glömt att jag hade en tid för vaccinering. Brukar aldrig glömma sådant. Om jag gör det är det ett tecken på att min hjärna är överhettad.

I går var jag och Anna och några på Cliff barnes. Det var fantastiskt! Smockat redan kl 10, och från 11 var det dans på stolarna till stängning. Ska nog börja gå dit jämt. Närå, det blir för intensivt, men ska gå dit oftare än en gång i livet som det har varit hittills.

Jaha, nähä. I övrigt har jag bara jobbat. Det är riktigt kul! Någon som har tips på hur man gör för att njuta av delmål och resan till målet? Är lite för mycket ”sen när DET händer, då blir allt bra” i mina tankar och det är tråkigt eftersom att mitt liv och jobb faktiskt är så jävla grymt just nu.

Nya solglasögon. Säg: ”snyggt!”.

GODNATT ALLA GLADA OCH GLAD VALBORG! Godnatt alla som inte är glada också.

Tjaba!

Hur mårs? Jag mår bra. Haft en trevlig vecka. Jobbat ganska mycket. Hostat ganska mycket. Men nöjd och lugn liksom. Precis som förra veckan har mitt största problem varit de dagar det varit soligare i Göteborg än här.

Varje morgon det har varit så här utanför mitt fönster har jag jublat inombords och tänkt ”BRING IT, BITCH!” om Göteborg. Och varje gång det har regnat här har jag hoppats att ingen i Göteborg ska få veta det.

Årets första husbåt skådades igår. Äkta sommartecken!

En cool grej, som en cool kompis har fixat, är denna stämpel med mig själv som motiv! Hur mäktigt? Avsluta varje möte med ett göra det tecknet och säga ”let’s do it!”. Vissa hävdar att de inte kan se att det är jag på bilden. Men titta, det är väl likt:

Idag har jag suttit med kvittoredovisning i fem timmar. Skitkul var det! Om man är en idiot med dålig smak gällande saker att roa sig med. Efter det åkte jag hem till Anna på en väldigt sen och underbar brunch. Dessa två är mina bästa kompisar. Anna och Oliwia. Och de är så bra, så bra. I fredags när vi hängde kunde jag knappt gå för jag fick så ont i magen. Av skratt alltså.

Nu ska jag äta fruktsallad och försöka ta ett beslut i en fråga. Beslutar jag alternativ ett har jag bråttom och måste jobba jättemycket men det blir väldigt kul. Beslutar jag alternativ två har jag mer strategi till att planera och tänka igenom, men det blir lite segare och mindre action. Det är alltså en fråga om hjärna eller hjärta, kan man säga.

Okej, om vi ska vara ärliga så kan detta vara något av det mest ointressanta jag har skrivit på länge. Men så går det när man tvingas att uppdatera en fast dag och inte bara kan skriva när inspirationen kommer till en. Sen att det är jag själv som tvingar mig, det är en annan sak. Men men! Hejdå.

Vill verkligen vara på topp med mina söndagsbrev och publicera dem varje söndag, utan avbrott, men i söndags var jag upptagen med annat viktigt (läs: champagnefrukost i en park i Paris och en utomhusfest) och satt inte vid datorn på hela dagen.

Men hoppas alla, inklusive mig själv, ursäktar, för nu kör vi:

Det är som så att jag befann mig i Paris hela förra veckan. En mix av business och pleasure. Tycker nog att det blev lite väl lite jobb, men det som blev av blev väldigt bra. T.ex. kan WoFo nu erbjuda möjligheten jobba på en restaurang i Paris i två månader. Perfekt om jag får säga det själv, och det får jag. Två månader i en mycket mer somrig stad än du kan hitta i hela Sverige, där du dessutom får jobba och få lön, prata franska i ett riktigt sammanhang och inte i något fånigt klassrum och dessutom uppleva Paris som stad. Alltså på riktigt. Om jag inte var kontrakterad för att jobba med WoFo i en livstid och inte älskat att göra det hade jag lätt hoppat på. Läs allt om det här: http://www.wofoagency.com/aktuella-jobb-2/restaurang-paris/ och SPRID, för i h*vete. Detta är ju den ultimata chansen för den stora mängd människor som är trötta på Sverige, men inte riktigt redo att ta steget och flytta för en längre period?!

Okej, men det om det.

Paris var fett. Mina kompisar Julia och Oliwia var med, samt min bror Albin som gjorde prao hos mig den veckan.

Mindre fett var vädret – mulet varje dag, att jag fick HALSFLUSS samma dag som vi åkte, och att vi blev bestulna av ficktjuvar. Vaknade i måndags morse och var pangsjuk. Men en kämpig tur till läkaren, recept på penicillin, och två dagars sängliggande löste biffen. Två gånger i mitt liv har jag blivit sjuk så plötsligt. Båda gångerna har jag tränat trots ont i halsen. Ska kanske göra det en tredje gång, och om det då blir tredje gången gillt så är jag ett levande bevis på hur dåligt träning med halsont är?

Och angående ficktjuvarna. Ja. Det skedde på tåget till flygplatsen. Nu i efterhand var det uppenbart vilka som gjorde det och att de gjorde det, men där och då var vi helt nollställda. En del av mig tycker att de förtjänade att sno min plånbok och min kompis mobil, för de var verkligen riktigt skickliga. Synd bara att skicklighet inom ficktjuveri inte är något att hänga i grannen. Den andra delen av mig är såklart jättearg och vill vråla: SKAFFA ETT JOBB, ERA OSCHYSSTA MEDMÄNNISKOR. Om någon undrar om jag blev av med något viktigt; not so much. 70 euro i kontanter, och tid som jag förlorar när jag måste ringa och spärra alla konto- och kreditkort jag har.

I övrigt, här är några bilder från Paris:

Bild från söndagens ”takterass”fest. Själva festen var inte på en terass, men utsikten vätte mot terasser.

Oliwia höll på att skratta ihjäl sig för att jag hade gjort en haklapp av en servett. Men fråga andra kompisar, speciellt vissa som jag ätit middag med flera gånger, om det är nödvändigt eller ej. Svar: ja.

Här går vi i parken efter champagnefrukosten. Tycker mycket om denna bild. (OCH NEJ, jag bar inte väskan såhär oansvarigt när jag blev bestulen. På ett sätt är jag upprörd över att jag inte blev det, när jag faktiskt förtjänade det?)

Vi skulle ta en ”bästisbild” där vi gifte oss.

Oliwia och Julia.

Som sagt, mycket mulet, men jättekul.

Paris markerade slutet på min ”herregud jag dör av lycka över att vara tillbaka i Stockholm och vill fira varje dag”-period. Är fortfarande väldigt glad över att vara här, men mindre taggad på fest och otroligt taggad på vardag och att jobba mycket och intensivt. Är också mer trygg i hur jag ska jobba för WoFo’s utveckling. Mitt största bekymmer just nu: de dagar det är bättre väder i Göteborg än i Stockholm. Även om jag inte längre har något med Göteborg att göra retar det mig fortfarande när det sker.

Ha en grym vecka. Hörs snart, lovers.

Hej hej!

Eller äsch, har väl inte varit en sådan jätteskitig vecka egentligen. Men har ångest för att jag inte hunnit bygga ett imperium än. Och det skrattar alla åt när jag säger, men det är sant. Har sådana FRUKTANSVÄRDA krav på mig själv och så van vid att vara ganska bra på rätt mycket. När jag då inte är väldigt bra eller bäst på något blir det jobbigt. Och ju äldre jag blir desto mer inser jag att jag inte kan vara bäst på allt. Det är en fysisk omöjlighet. Och det är jobbigt och framförallt svårt att inse.

Det är liksom omöjligt för mig att inse att den här bilden kanske är lite sann. Och utmattande att in i det sista försöka bevisa för sig själv att framgång nog visst kan vara som till vänster.

I fredags var jag upprörd över en grej och då gjorde jag det enda rätta, d.v.s. gick ut till kl sex på morgonen. ”Skönt”. Mådde asbra igår, om man med asbra menar ”som en påse skridskor”. Varför säger man ens ”en påse skridskor”? Jättekonstigt.

Det bästa den här veckan är att jag har köpt en ny cykel. Jag älskar att cykla. Det är billigare än att åka kollektivt, och dessutom får man gratis träning på köpet. När jag och min bästis Anna bodde ihop brukade jag skjutsa henne precis överallt. Från Hammarby sjöstad till Gärdet, vad kan det vara, 1,5 mil? Inga problem. Tramp tramp tramp, lät det, samtidigt som vi pumpade housemusik på mobilen och hade vad vi kallade för en ”cykelfest”. Flera gånger i veckan gjorde vi det. Mina ben och Annas mage blev starka som Hulkens. Det var tider det. Är ganska stark fortfarande, kan göra massa armhävningar t.ex. Till skillnad från ganska många andra.

Jaha, detta om detta. Vilket personligt svammel, men det behövs väl också ibland. Såg Alex och Amanda (Schulman) på Skavlan, och Amanda sa att man ju vill ha en personlig avsändare. Det stämmer. Personlighet är det bästa som finns. Hejdå då.

Ps. I morgon ska jag till Paris. Är en ond jävel och hoppas att det ska snöa här hemma, så man kan väderskryta om att man är i Paris. Dessvärre verkar det som att det ska regna hela veckan där, men men. Så länge det är sämre här hemma är jag nöjd.

Vilken vecka?

Glömde på riktigt bort att det var söndag igår, trodde att det var idag. Skäms för att jag glömde, har tidigare alltid tyckt att det bara är töntar som glömmer vilken dag det är – som att de på något subtilt, fejkat sätt, vill visa att de är coola, avslappnade och lever i nu:et utan någon framförhållning. Men det gick visst att glömma bort på riktigt?!

Det känns som att det har hunnit gå en månad på en vecka. Helt otroligt att det bara var en vecka sedan jag var i Düsseldorf? Och att det var mindre än en vecka sedan jag fyllde år?

Aja! Nu kör vi söndagsbrev.

Veckans WoFo-bästa:

Har tagit en medveten paus den här veckan, och försökt samla de senaste intensiva veckornas alla olika intryck och idéer. Därför har inte så mycket konkret hänt. Förutom i morse då, när jag drömde en sak och vaknade och tänkte DET DÄR ÄR ETT GENIDRAG! Ofta när man är sömngroggy och tror att något är ett genidrag så visar det ju sig senare att det inte alls är det. Men, ta i trä, jag tycker fortfarande det, sju timmar senare?

Veckans personliga bästa:

UUGH vilken intensiv vecka. Jag har fyllt år, tre kompisar har fyllt år, det har varit påsk – som sagt, det är som att en månad passerat på bara en vecka. Några bilder:

Måndags. I måndags hade några som sitter i Entreprenörskyrkan dagsfest! Vi var två som fyllde år under veckan och en som skulle sluta sin praktik, och måndagen passade bäst för några, så vi körde dagsfest hela dagen. Ljuvligt. Här på en takterass på Kungsholmen. Har mörkat deras ansikten för vet ännu ej om de är sådana som hatar eller älskar att vara med på internet och vill ha respekt för de som hatar det.

Tisdags: Fyllde 24! Blev överraskad av hela mitt gäng på morgonen som kom med frukost och tårta! Så gulligt! Älskade, älskade GÄNGET.

Tisdag kväll: Fortsatte firandet med några ytterligare kompisar på Papa. Jättegod mat och jättekul, men var hemskt trött från dagsfesten dagen innan, så det blev middag som slutade vid 22 och det var det.

Torsdags: Hade släktkalas för de som kunde komma. Bilden med alla barn är jag och mina fyra syskon. För mig är det en lyx när båda mina familjer är tillsammans, eftersom det händer så sällan, så jag var glad!

Påsk: OOOMG min kusin skickade den här bilden. Kycklingar. Så söta så jag går av. Tänk att dessa är soon to be fitness food?! Så hemskt. Måste bli vegetarian igen.

Igår: Var ute och sprang på Kungsholmen och såg den här dåren åka längdskidor på isen. Inte för att jag är någon expert, men var det inte väldigt risky att åka skidor en sådan dag som igår när isen börjat smälta?

Allmänt: Ja men vad bra, på ett gym ute i Haninge kan alla tjejer gå och träna ifred! ”……………………………..”

Veckans sämsta:

Detta låter ju bara för töntigt – men jag är FÖR peppad av mig. Det är för tids- och energikrävande så jag måste tagga ner. Kan sitta på jobbet och jobba med en grej med lite skön loungemusik i öronen och bara börja sittdansa för jag blir så peppad på allt. Den här veckan har jag ett löfte med mig själv om att jag inte får höra av mig och fråga om någon vill hänga, om jag ska umgås med någon måste det vara denne någon som frågar. Bara för att jag måste skaffa lite lugn och ro i livet. Ser egentligen ingen anledning till det, men känslan är att man borde vara hemma och göra ingenting i alla fall någon dag i veckan? För att fokusera, må bättre och kunna hantera allt som händer hela tiden? Men jag hatar egentligen att chilla. Antingen gör jag saker, eller så sover jag. Aja. Får väl testa och se om det kan vara bra.

SLUT på söndagsbrev.

Gutentag.

Herre, är det något språk jag verkligen inte kan är det tyska. Kan säga tyska t:n – de är lite hårdare än svenska tycker jag. Och thüss kan jag säga. För att läraren i tyska när man fick pröva vilket språk man ville läsa i högstadiet fick oss alla att fnissa när hon sa att hejdå på tyska var likt kyss på svenska. Åh tonårshjärnan. Haha.

Veckans WoFo-bästa:

Anledningen till att jag är i Düsseldorf – väntar på flyget hem i detta nu – är för att jag varit på Prowein, en superdupermegabautaasstor vinmässa. Nätverkat med lite vinproducenter och så.

Tror att jag – utan att överdriva – i dag sett 300000 olika flaskor, hört 12 olika språk, smakat på minst 20 olika viner, och sett alla de drycker som produceras i världen. HELT OTROLIGT JÄKLA SUPERSTORT, DET HÄR STÄLLET.

Lite till flaskor. Om någon trodde att jag ljög.

Om man hade velat ha en förfest hade man kunnat ha det, då alla dessa hundratusentalsflaskor även fanns öppnade för avsmakning. Väldigt kul med vin faktiskt. Vill lära mig mer. Men frågan är om jag hinner just nu. Antagligen inte då jag har rätt mycket annat att tänka på.

Här in action med två från Portugal. HATAR min outfit. Tycker jag ser töntig och tråkig och tantig ut. Men har märkt att det är en bra outfit rent businessmässigt. Vill ändå ursäkta mig, om någon skulle tro att jag helt tappat det. Men ni kanske inte är så dömande.

Lite till flaskor, för att bevisa sanningen och liksom verkligen slå hål på de sista eventuella misstankarna om att jag kanske bara sett ett 50-tal flaskor och inte flera hundratusentals.

Jahapp. Sen var jag tvungen att åka till flygplatsen och var TRE timmar tidig. Öööh. Någon kanske minns att jag förra veckan dömde ut folk som plastar in sina resväskor. Ungefär lika töntigt är det att vara tre timmar tidig till schemalagda händelser, om ni frågar mig. Men hade slut på visitkort och presentationer och otroligt ont i fötterna, så var typ tvungen.

Lika kul var väl det, för på Düsseldorfs flygplats fanns den här jättekamelen! Men ska jag vara ärlig var den bara underhållande i en och en halv minut, absolut inte i tre hela timmar.

Veckans personliga bästa:
Att jag fyller år nästa vecka och att jag kan tjata på alla att de måste ägna tisdagen åt att ge mig uppmärksamhet utan att få dåligt samvete.

Veckans sämsta:

Att mitt hår behöver klippas minst en gång i månaden, att min utväxt är ful, och att min kamera verkar ha gått sönder trots en väldigt ung ålder på bara några månader, och att kameran är köpt i Dubai så det blir lite omständligt att gå tillbaka och klaga.

Veckans tanke:

Efter idag får jag nog säga att det är ”Riesling? Gruner Veltliner? Pinot noir? Amarone? Rose? Vindruvor? Är jag en vindruva?”

HEJDÅ! GLÖM INTE ATT GRATTA MIG PÅ TISDAG. 24 ÅR BLIR JAG.

OH! Veckans fråga:

Om ni skulle åka och jobba på en vingård i 1-2 månader, i vilket land skulle ni vilja att den låg?

Alltså. Vilken JÄKLA vecka jag haft. Måndag och tisdag minns jag inte så mycket av, eller jo, jobbade och hängde med kompisar – det vanliga – men onsdag morgon och framåt har jag spenderat i London. Steg i in i min lägenhet i Stockholm för typ tio minuter sen. Hunnit vattna blomman och gå på toa. Och nu bloggen. För jag är så full av intryck och känslor!

Tanken var att Annanas, min bästis, skulle komma och hänga i London över helgen. Men hennes flight blev inställd (?!) och hon hittade inga nya lämpliga biljetter. (!) Hade en tävling på Facebook, vem av mina vänner är roligast och mest spontan och vill följa med till London bara sådär, men INGEN tävlade. M.a.o: jag har inga roliga och spontana vänner, aja tur att man väger upp för den delen själv……. Eller något.

I alla fall. Var bekymrad över att åka själv, hela helgen ensam liksom i en stad där jag inte känner någon, men DET HAR VARIT SÅ UNDERBART?! Både jobbmässigt och privatmässigt. Sjukt kul. Fast mest häftigt. Här kommer några bilder.

Onsdags: Kom dit på morgonen, och mådde så illa, så illa. Åkte till lägenheten jag hyrde via Airbnb och vilade lite innan det första mötet.

Vädret var väldigt växlande. Här snöslask, men jag var glad ändå.

Första mötet gick uselt. Haha. Slöseri på tid. Helt fel ställe att approacha. Men men! Man lär sig alltid något.

Fortsatte min onsdag med att gå runt på stan och göra intensiv research inför torsdag förmiddags möte, som jag hade väldigt stora förväntningar på.

Torsdag:

Var sen till mötet, eller hade snarare missbedömt hur enormt London är, och hur jäkla lång tid allt som har att göra med ”att ta sig fram” tar. Hoppade av där jag skulle byta tunnelbana och ba ”nej sjutton, jag får ta taxi.” Om det kom någon taxi? Nej. Om jag väntade 20 minuter utan att få en taxi? Ja. Om jag ville börja gråta och skrika mamma? Hehe.

Efter ett tag kom en man fram till mig och frågade om jag var lost, och det var jag väl typ, så han visade mig till ett taxi”kontor” några hundra meter bort. Stället kändes så OTROLIGT shady, och för en som var ”sen till möte-nervös” och precis läst om alla sexualbrott som begås i just svarttaxis var det inte trevligt. Alls. Blev sedan mött av en annan man, som tydligen var chauffören, men som inte ens hälsade på mig utan pratade i telefon. Fick ångest. Så såg jag – på andra sidan gatan – en ljuvlig, vanlig, taxi som lyste ledigt. Sprang bort från han som pratade i telefon och ba ”SORRY I’LL TAKE THIS ONE INSTEAD!!!!!!!” Sen satte jag mig i taxin och skrek ”GO GO GO GO SOMEONE’S AFTER ME!” Nä ok inte riktigt, men det var så det kändes.

I alla fall. Mötet gick svinbra. En liten öppning som kan bli väldigt stor på sikt. Är så glad. I princip exakt det som jag drömde om skulle ske när jag besökte London i december har nu skett. Något mindre proportioner. Men ändå. En början som är så magisk.

Här är jag, otroligt trött, men såååå nöjd, efter ett annat möte med ungefär samma utgång.

Nu orkar jag inte skriva dag för dag längre, så nu kommer en övergripande summering.

Hade fått kontakt med en bekant i Sveriges kompis i London, Sharam, som har det största kontaktnätet och jobbar som promoter på flera klubbar, så hängde med honom två gånger, en i torsdags och en i går.

Vi möttes första gången vid Baker street, och det gjorde att jag hela helgen gått runt och nynnat ”Winding your way down on Baker street. Nananananana”.

Fredagen spenderade jag med att dricka ett glas champagne i en trevlig bar för att belöna mig själv för bra arbete. Som ni ser på mina anteckningar var jag dock inte helt nöjd med att folk tydligen ser att jag är soon to be 24 och inte tror att jag är knappt 18 år… :/

Därefter såg jag musikalen, eller mer showen, Thriller. Det var också grymt! Trodde att det skulle vara tråkigt att vara själv igen – men icke! Bara njöt och kände mig levande.

Igår hängde jag lite på stan och mötte bland andra upp Charlotte Ågren, grundare av London-Svenskar. Det var väldigt trevligt och hennes uppenbara kärlek till London smittade mig mycket.

Sen åkte jag hem och åt kycklingkebab och passade på att dricka öl, innan jag skulle till sådan stekig klubb där det anses konstigt för tjejer att dricka något så okvinnligt som bärs….. Citationstecken.

Hade på mig kläder från Primark. Kostade kanske 40 pund allt som allt. Hey big spender, you!

Här är en bild från i torsdags. Alltså denna stekkultur?! Vet inte riktigt vad jag tycker. Askul och underbart samtidigt som det är förfärligt och konstigt.

Hade köpt ett par vansinnigt obekväma skor och kunde knappt gå, så tog cykeltaxi bara några hundra meter. Lyckades dock lämna tillbaka dem dagen efter – trots använda en hel kväll! Vinst.

Sen ni! Då åkte jag till Cirque du Soir med Sharam. Det kan ha varit den coolaste klubben jag varit på. Här med en ”jätte” som uppträdde som en del av cirkus-akterna.

Och här en kortväxt person. Tänk att ha ett jobb som bara är för att man är liten? De andra artisterna gjorde faktiskt konster etc, men han bara stod där och dansade som vem som helst. Ändå var han en del i showen.

Mot den här väggen har tydligen Will I am filmat någon musikvideo. Så det är jag och mina buddies Will och Britney Bitch. Kan introducera er för dem någon gång om jag hinner.

Kändes faktiskt riktigt vemodigt att åka hem idag, förutom att det också är underbart skönt att vara i sitt egna hem. Älskar London efter denna resa? En sak dock som jag HATAR är trängseln i tunnelbanan. Kan bara tänka på om det skulle smälla en bomb eller eld som börjar brinna och paniken som skulle uppstå i den folkmassan. Hu.

Jag skäms inte för så mycket. Men idag. Då skämdes jag. Jag PLASTWRAPPADE min väska för första gången i hela mitt liv. Jag är av den absoluta övertygelsen att det bara är råtöntar som wrappar sina resväskor. Och idag blev jag en av dem. Det hade förvisso att göra med att jag tror att den hade ramlat isär annars, p.g.a. gammal och väldigt väl packad – MEN ÄNDÅ! Don’t hate me. Eller gör det, för efter att ha wrappat min väska förtjänar jag det.

Och så till sist. Den roligaste särskrivningen av dem alla? Hur är detta ens möjligt? Känns som att denna bild borde vara ”känd” (internetkänd) redan? Är den bästa alternativt värsta särskrivning jag sett i hela mitt liv?

Tack och hej, då.

Nä hörrni. Förra veckan blev det inget. Kände mig oinspirerad och hade annat att göra så jag bara SKET i det. Dessutom kommer den här hemsidan snart byta skepnad, och jag börjar fundera på hur lämpligt det är att jag skriver här som privatperson. Men samtidigt är det kul att skriva lite då och då, och jag får väldigt mycket uppskattning för det – så någonstans borde man väl fortsätta. Idéer på hur detta problem går att lösa mottages tacksamt.

Veckans WoFo-höjdpunkt:

Snart ska några härliga personer åka iväg och jobba som reseledare, och det är så kul att se alla bra människor som ansöker! Intervjuade en vars syster hade känt igen mig från 1000apor-tiden och tyckte att jag var en skön typ. Kom helt av mig för jag blev så smickrad.

Tycker alltid att den här punkten är knepig. Vill skriva vad som händer, men det är så många grejer i pipelinen som inte är 100% klara än och då är det nog osmart att skriva om dem.

Veckans personliga höjdpunkt:

Med tanke på att jag varvat uppgång 04.30 för tidig flight med läggdags 04.30 p.g.a. häng med kompisar de 4 senaste veckorna så var det väldigt skönt att vara hemma hos min pappa och vara barnvakt åt syskon och kolla på Melodifestivalen i helgen. Dessutom, rätt låt vann ju! Har det någon gång hänt att samma land vunnit ESC två år i rad? Nu tror jag kanske inte att det kommer att hända, men ändå?

Sen måste jag skriva lite mer om Entreprenörskyrkan, där jag hyr kontorsplats. Alltså. Ljuvligt. Man har liksom 40 kollegor utan att ha kollegor egentligen. Kan äta lunch ihop, prata om företagande, skratta, sätta sig och hänga och ha det kul. Hade sån ångest när jag jobbade hemifrån i höstas. Rekommenderar alla nystartade företag med någorlunda socialt behov och ok budget att sätta sig bland folk. Gör så stor skillnad för ens psyke och därmed driv och företagsutveckling.

I Kyrkan, som man säger när man använder sig av lite cool slang, finns det en från Nya Zeeland och en från Frankrike. Det är så kul att se Stockholm genom deras ögon. Båda är överens om att Stockholmare är urtrevliga. Man ba ???!!!???!!!! VA?! Fransmannen älskar Stockholm mer och mer för varje dag och vi brukar skämtsamt ropa ”Bonsoir Stockholm!!!” till varandra. Blir stolt över att vara en del av den här vackra staden, och att den uppskattas även av folk som inte älskar den för att de härstammar härifrån.

Stockholm <3

Veckans sämsta:

Förra veckan hade jag en liten svacka – men nu, back on track, oh yes.

Ett helt galet tips till sådana med lockigt hår är att ha vattenbaserat glidmedel i det som lockkräm. Funkar svinbra och ibland får man sådana här korkskruvar som resultat.

Veckans tanke:

KÖR BARA KÖR! För i helvete, gör det. Jag själv hatar sådana här pretentiösa texter, likt den som kommer komma nu, men jag måste skriva det här.

Oavsett hur det går med allt… Så, den här grejen att jag hade en idé som jag bestämde mig för att försöka göra verklighet av och 1,5 år senare jobbar heltid med är så cool att jag inte vet var jag ska ta vägen? Det här livet, som jag lever nu och som självklart har berott på en hel del tur, men också hårt jobb, är helt sjukt. Jag är 23 år (24 snart, jaja), utomlands i snitt varannan vecka, har möte med försäkringsbolag och banker i kavaj, träffar så mycket folk, inbillar mig att världen håller på att gå under en gång i veckan, får för mig att jag äger den två av de andra dagarna, och har pirr i magen flera gånger om dagen för att det är så häftigt att vara med om det här.

Skriver detta med stor ödmjukhet och enorm tacksamhet för ödet och turen jag haft. Men vill såklart inte förneka att min egen kör bara kör-inställning har bidragit till en stor del av ödets utveckling.

Så snälla alla som vill något: KÖR!

En sista sak:

Till sist: Kolla in en ny, trevlig hemsida om hälsa som heter Poppet! Min kompis Oliwia skriver om olika träningsformer där, men det finns massa annat också. Senast testat pass är en som heter Trigger points. Hon berättade bl.a. att det finns en punkt på foten som – om den blir tryckt på – kan göra att man måste gå på toa. Bara en sån sak. Kroppen är så himla cool. In och läs.

Hej svejs.